Oskar Söderling
Oskar Söderling, 37 år, Byggnads, stensättare vid Shbygg, sten & anläggning AB, Stockholm
Mitt arbete är världens roligaste! Det är spänningen, bredden och utmaningen som får mig att vilja spendera 40 timmar i veckan på det här.
Jag är stolt över de avtryck jag är med om att göra i Stockholm. Vi gör monument som aldrig går sönder. Min första sten jag la på en liten plätt i Gamla stan ligger kvar. Det gäller att ha lite konstnärligt tänk och envishet. Jag vill gå härifrån nöjd och därför gör jag ett bra jobb.
Vi jobbar ofta med stora projekt som restaureringar vid Stockholms slott där vi fick såga bort eller lusa som vi säger jättemycket av fasaden som är gjord av sand- och kalksten för att ersätta den. Andra jobb vi gjort är på Norrbro som är den äldst bevarande stenbron och sänkningen och breddningen av Strömkajen. Utmanande jobb mitt i folkvimlet. I Vällingby centrum höll vi på tre och ett halvt år med att lägga om markstenen på torget. Det blev i slutet lite monotont och fick mig att börja längta efter att sätta sten på fasader igen.
De senaste veckorna har jag arbetat vid Adolf Fredrik kyrka inne i city. Ett eget projekt med att höja upp stenplattor i anslutning till trappan och runt kyrkan. Jag har använt befintlig gammal huggen storsten och när det behövts kompletterat med ny som jag huggit till för att få att passa in. Regnvatten från kyrktaket har genom åren underminerat underlaget och gjort att stenarna har rubbats.
Jag hade tänkt mig att jobba som bagare men fick ge upp när jag fick mjölallergi. Då var jag inne på att hitta ett arbete som var utomhus istället. En kompis tipsade mig och jag gick en kurs via komvux. Det ledde till en tvåårig lärlingsplats inom firman och min mentor är fortfarande min arbetsledare efter 14 år.
Det är en rolig bransch med ett brett arbetsområde med trappor, kajer, fasader, statyer – ja, allt som har med sten att göra. Jag har valt att spara knäna och istället stå med böjd rygg när jag arbetar. Vi har numera en del lyfthjälpmedel men självklart blir det en hel sten jag lyfter runt under ett arbetspass.
Under åren har jag mött många färgstarka äldre kunniga kolleger som jag har lärt mig mycket av. Tyvärr tycks det inte vara någon iver bland yngre att lära sig yrket. Jag skulle kunna tänka mig att ta emot en lärling men firman har svårt att nyrekrytera.
Jag tycker att de yngre skulle våga testa. Du ska ha viljan att lära dig och fysiken som gör att du håller. Det är ett yrke med mycket frihet och bra betalt. Det sliter på kroppen och mycket av skadorna beror på slarv. Jag var själv med om att skada mig som lärling när jag bar tungt och bördan gled nerför nacken. Jag hade nackspärr i en månad efteråt. Då var det ingen som såg det som en incident och en arbetsskada. Idag ser vi det annorlunda.
Numera är det svårt att få tag i riktigt bra och hållbara verktyg. Hammaren av härdat stål är alltid personlig. Tyngden och längden på handtaget varierar. De gamla smederna som kunde sina saker finns inte i livet mer.
Facket arbetar för vettiga saker. I början förstod jag inte fullt ut hur viktigt det var att facket även krävde att kollektivavtalet skulle gälla för utländsk arbetskraft. Ingen ska behöva äta och byta om i bilen. Tack vare fackets krav är det en självklarhet att alla på en arbetsplats behandlas lika samt att lagar och avtal följas.
Text: Sophia Gabrielsson sophia@forsstedt.se
