Josefin Blomqvist
Josefin Blomqvist, 25 år, Kommunal, ridlärare vid Ljungby ridklubb (tillsammans med rideleverna Agnes på ponnyn Ruth och Jossan med ponnyn Bonito)
Så länge det är roligt kommer jag att hålla på och utveckla mitt jobb ännu mer. Jag är fast anställd sedan drygt tre år tillbaka. Det är ett varierande arbete och det är skönt att jobba kroppsligt. Jag vill inte sitta still!
Ridskolan drivs sedan i somras av ridklubben istället för en arrendator. Vi är fyra som är fast anställda som tar hand om 24 hästar, två ridhus och otaliga ridelever.
Vi tränar hoppning och dressyr, men ingen fälttävlan. Jag har själv varit elev här och nu jobbar jag med mitt intresse. Först erbjöds jag att jobba på helgerna under ridgymnasiet, sen hjälpte jag till i stallet och började ge lektioner för att där efter gå instruktionsutbildningen level 1 på Strömsholm. Det finns inte jättemycket instruktörsjobb här omkring utan ofta krävs det att man flyttar.
Under förmiddagarna mockar vi, ger mat till hästarna, fixar och donar med dem innan de släpps ut i hagarna. Hästarna klipps för att inte svettas lika mycket. Under lektionerna i ridhuset jobbar sig hästarna blöta och torkar snabbare om de är klippta.
Genom att behålla pälsen på ryggen och kors blir de inte lika känslig för kyla. De klipps där de blir extra svettiga och det blir även lättare att hålla hästen ren. Den bär täcke ute i hagen på vintern.
Jag engagerar mig i eleverna. Kanske för mycket ibland. När jag märker att de verkligen vill lära sig rida vill jag att de ska kunna komma till mig utan att vara rädda och berätta vad de vill åstadkomma för att vi ska lösa det tillsammans.
När jag var liten var jag säker på vad jag ville. Jag växte upp med hästar genom kompisar som hade gård och hästar. Jag tjatade mig till min första ponny, gick på ridskolan här och fick även mina föräldrar intresserade. Nu vill min pappa följa med på allt för att se mig.
Drömmen finns att starta eget och ha instruktionsbiten vid sidan om. Som jag ser det finns det alltid jobb. Tidigare arbetade jag ett tag inom hemtjänsten. Kanske tar jag en paus ifrån undervisningen i framtiden, men jag kommer alltid att återvända till hästarna.
Lönen är låg med det vägs upp med värdet av det jag gör. Jag strävar efter att möta mina elever på deras nivå. I år har jag några yngre orädda pojkar som gillar att sporra sig själva och varandra. De är inte rädd för att ramla av.
Vi som jobbar i stallet är ett team. Vi är öppna med allt och lyfter problem och hittar lösningar tillsammans. Det funkar bra att vi alla är tjejer utom vaktmästaren.
Jag ser mitt medlemskap i facket som en säkerhet. När vi i fick höra om planerna att arrendatorn skulle säga upp sig och annons skulle ut för att söka efter ny huvudman kändes det tryggt att vara med i facket.
Ifall det kom en ny arrendator med egen personal är det skönt med en uppbackning och ett engagemang från facket. Helst vill jag ha personlig hjälp från någon som är insatt i just min bransch och vet hur min verklighet ser ut och kan ge mig stöd utifrån det.
Text: Sophia Gabrielsson sophia@forsstedt.se
Rideleverna Agnes på ponnyn Ruth och Jossan (blont långt hår) med ponnyn Bonito
Hästarna är det bästa med ridningen. De är så gosiga!
Text: Sophia Gabrielsson sophia@forsstedt.se
