Tommy Gustafsschiöld

Tommy Gustafsschiöld, 42 år, Metall, neonglasblåsare vid Nordiska Neon & Diod AB.

Efter lumpen hade firman där jag jobbade som snickarlärling gått i konkurs vilket gjorde att jag inte hade något att gå tillbaka till. Jag gick runt bland olika firmor och försökte få något påhugg. En fredag besök jag neonglastillverkningen, men de hade just gjort en nyanställning men trots det ringde chefen mig på måndagen och korthugget kommenderade han in mig.

De hade fått in många beställningar och behövde någon som städade, plockade ihop och packade. På rasterna stod jag och prövade på att blåsa och forma glas. Det gjorde att chefen såg min potential och jag fick fler uppgifter och möjlighet att lära mig mer.

Då var det sex stycken neonglasblåsare och jag försökte plocka delar från deras teknik för att skapa mig min egen. Det är svårt att lära ut det praktiskt. Det är ett hantverk som kräver en känsla för färg och form. Vi blåser direkt i glaset.

Då var vi en ren grossistfirma nu är verksamheten breddad och vi kör hela projektet. Vi ritar, designar och tillverkar, har försäljning av dioder, kan även montera och har egen lift.

Vi arbetar med både budskap och miljö i åtanke. Elförbrukningen av neon är billigare än lysrör och inte lika känsligt för temperaturer. Beroende på vilken färg de har drar det olika watt.

Att använda färgen ”Rosa” har blivit stort välden över. Vi kallar den för ”Västeråsrosa”. I England är 6 av 10 neontexter i rosa. Även konstnärerna jobbar mer med neon och använder då ofta just färgen rosa.

Det svåra är att hitta det rätta glaset och färger. Vi använder sodaglas som framställs med kiseldioxid som glasbildare, soda som flussmedel och kalksten som stabilisator. Vi kan jobba ner till en diameter av 10 mm, men oftast blir det 12-15 och ibland upp till 22 mm vilket gör det möjligt att göra fler detaljer.

Det bästa med arbetet är att jag bestämmer själv över tider, ordning och att jag blandar tillverkning med administrativa uppgifter. Det är fint att efter att ha stått och blåst glas kunna gå till kontoret och skriva en faktura eller ha en kundkontakt. Det härligt när de hör av sig med bilder och är supernöjda. Det är roligt att etablera kontakter med nya kunder och kunna skriva in dem i kundregistret och speciellt när de återkommer.

Jag gillar Buick Riviera GS en klassisk amerikansk muskelbil med V8-motor som tillverkades under åren 1965-75. Just nu är jag billös men jag har ägt en. Annars ger spinnfiske mig kontemplation. Vi har hus och därmed finns det alltid sakers om ska göras. Det hör till. Jag gillar det manuella arbetet och håller även på med ett eget skapande i neon.

Text: Sophia Gabrielsson                  sophia@forsstedt.se